Astorga

Har gått långsamt Tisdag, Onsdag, Torsdag och idag. Mitt knä är ändå inte bättre. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Är nu i Astorga. Men det har gått väldigt långsamt. Har gjort två dagsetapper på fyra dagar. Å andra sidan har det varit väldigt bra dagar, har kommit fram till härbärgena tidigt och kvädret har varit bättre. Har kunnat läsa, skriva, träffa folk och bara vara. Jag vet hur viktigt det är att ta hand om knän. Tror de är överansträngda/ inflammerade. Konstigt nog träffade jag på en svensk man som hade någon slags stödsak för knän, så den lånade jag igår
Och idag, vilket hjälpte otroligt mycket. Rune är bibliotikariepensionär och tycker om att gå Caminon i sina Birkenstock. Alla sätt är bra utom de dåliga. Nu ska jag äta
middag med två mexikanska vänner. Vad som händer imorgon vet jag inte än. Känner mig lite stressad, men det borde jag inte vara. Alla har sin väg på Caminon, och det finns en mening med allt tydligen. Det är bara att vänta och se!

Idag gick jag förresten förbi "your house!" en kille som bott utomhus i fyra år och året runt har han haft sin oas igång. Ett paradis på en hög kulle, fyllt med underbart ekologiskt fika för pilgrimer. Där var ett filmteam från USA där idag som skulle göra en film om honom. Han var som en hippie plockad direkt från 70-talet och han föll mig så mycket i smaken att jag stannade i hans paradis i en timme kanske. Varje gång någon ny kom sa han "this is your house, no shop!" sen fanns där en bytta där man kunde donera pengar om man ville. Det ville jag. Han pratade mycket om universum, våra nästa, och att världen idag är präglad av Ego:n. Jag håller med. Han ville inte kalla sig något namn, han var i universum. Och allt handlar om att dela och lägga sitt ego åt sidan. Han ville inte ha något sådant som "My house". Åh vad fin han var.

Naturen här är förresten otrolig. Sverige i all ära men norra Spanien har satt ett speciellt frö i mitt hjärta.